livet

Jag är för tillfället i en svacka.
En stor svacka.
Jag är glad och full av energi utåt, verkar så pigg och glad.
Men ändå så är sanningen helt annorlunda. Inom mig är det andra världskriget och jag försöker få klarhet och vakna ur mardrömmen. För det är väl en dröm, eller?

Varje natt i tre månader har jag vaknat upp i panik mitt i natten. Samma dröm upprepas om och om igen.
Jag blir jagad av någon som nästan hinner ikapp mig. Sen är jag hemma i vardagsrummet och det ringer på dörren. Det står två poliser där som berättar att pappa har dött. men varje gång dom ska säga hur så vaknar jag i panik. Vad är det här om?

Regnet som faller om dagarna faller helt i takt med de tårar jag fäller i min ensamhet.
Tro det eller ej, men den där starka tjejen gråter som ett litet barn nä hon är ensam med ångesten och tankarna på kvällen. Att få känslan av panik för att det blir tungt att andas, Ett förtvivlat skrik som aldrig tystnar.

Sommaren glider förbi ute, men jag kan inte se ljuset.
Jag är fast i mitt mörker just nu. Det kom att bli den värsta sommaren i mitt liv.
Jag jobbar och kämpar mig igenom dagarna. DEt går trögt och jag behöver mycket stöd.

Det jag behöver mest just nu är en famn och någon som stryker mig över ryggen och säger att det kommer att ordna sig..


Micha Hellberg'

RSS 2.0