miichangotango

Det är sällan människor faktiskt visar sig vara de man trodde att dom är.
Det är klart att alla förändras med tiden och det är inget som man kan göra något åt. Men en förändring sker inte i ett handslag. Man går inte från att hata lögner till att själv gå runt och vara mytoman.

Någonting jag har riktigt svårt för är när de som ska vara ens vänner säger en sak ena gången och nästa gång en helt annan. Man kan tro att jag är dum, helt enkelt korkad och inte tänker på sånt. Men tro mig. Jag spelar bara.
Jag tänker, och det är nästan hela tiden. Det man ena gången säger det stannar i mitt minne och i mina tankar och när historien blir en annan nästa gång så VET jag det. För jag minns vad ni först sa. Och då handlar det inte om att man kommit på helt vad som hände utan plötsligt är historien en helt annan. Man var med någon annan eller gjorde något helt annat. Hur går det ihop?

Mycket kan jag ta, men inte falskhet. Det är något av det jag hatar mest och har svårast att förlåta. När det kommer till falskhet så är jag faktiskt långsint.
Så tänk på det.
Ska ni ljuga för mig så ljug smart. Jävligt smart. För lögner kommer tillbaka. Jagar ikapp dig och biter dig i röven. Tänk på det!
Jag VET när du ljuger.



Micha Hellberg'

Detta var ett ganska så svårt ämne att blogga om. Min första kärlek.

Jag hade en barndomskärlek eller vad man ska kalla det. Det var nog mera en lek.
Men vi var så söta, vi gick på bio och höll varandra i handen. Satt i hans säng och pussade varandra på munnen. Det var så stort.
Vi köpte presenter till varandra och skrev dikter och sånger.
Och vi var ihop som man sa då. I ungefär fyra år.

Men min första riktiga kärlek var Johannes. 
Det var äkta kärlek från första början. Det började som det där obligatoriska strulet på ett ungdomsdisko.
Men det utvecklades sedan till något mer seriöst. Varenda gång jag tänkte på honom gick det en ilning genom kroppen och jag log.
Det var en sån skön känsla och jag hade aldrig känt den förr.
Jag ville bara vara med honom hela tiden, helst ville jag sitta ihop med honom.
Men såklart så var det också han som krossade mitt hjärta tillslut.

Micha Hellberg'

Jag kom på att det är en sak jag glömt berätta för de flesta.
Men jag ska tillbaka till skolbänken. JAG ska plugga. Lilla korkade Micha.
Näe men jag ska läsa en kurs som heter "Upplevelser med mat och måltider" nu i höst.
Det är en distanutbildning på Högskolan Kristianstad och det är ett steg i riktningen mot mitt mål att bli utbildad dietist.
Planen är att en dag få arbeta med ungdomar som drabbats av ätstörningar, för då kan jag känna att jag bidrar med någonting och det skulle vara en dröm att veta att jag faktiskt hjälper människor som är i behov av min hjälp.
Jag kommer att fortsätta jobba under tiden som jag pluggar, om jag inte får sparken innan.
Kursen är ändå bara på 25%.

Så nu vet ni det.
Hoppas ni har det bra där ute och att ni göteborgare som är lediga njuter av kulturkalaset för fullt.
Själv sitter jag på ett kontor och tjatar hål i huvudet på folk. men det är rätt kul ibland det också.

Micha Hellberg'

Då var det dags att börja om med den fina listan som jag lyckades med att skriva ett inlägg ifrån sist jag gav mig på den.
Jag ska alltså presentera mig själv.
Men okej, vem är jag?

Micha Hellberg heter jag. Bor och är uppvuxen i Backa i staden Göteborg.
Jag är 19 år gammal och tog studenten i våras. Alltså den 27 maj 2011.
Jag läste hotell och restaurang och är utbildad kocksteward, men jobbar som säljare för tillfället.
Tidigare har jag jobbat som servitris och köksbiträde men kommit underfund med att det inte är vad jag vill göra.
Jag är en ganska så osäker person egentligen och tycker inte om när vanor bryts och man är tvungen att bryta mönster och rutiner.
Allting som jag brukar göra på morgonen innan jag går till jobbet ska helst hinnas med. Annars förstörs hela min dag.
Men även om jag är nogrann med det så behöver jag små förändringar hela tiden.
Jag byter till exempel kläder minst tre gånger på en dag. Ändrar frisyr fyra gånger och äter inte samma mat mer än max två dagar i rad om ens det.

Det måste hända saker i mitt liv hela tiden. Jag är en sån person som hellre lever farligt än att inte leva alls. Alltså om det inte händer något så får jag aker och ting att hända. Jag måste hela tiden ha något att göra för att inte bli rastlös.
Jag kan få för mig att gå ut och springa mitt i natten och gör det oftast också.
Jag bryr mig väldigt mycket om mina vänner och tar dom alltid i första rum. Om en vän ringer mig så är jag direkt vid dens sida när den behöver mig. Även om vännen sedan inte finns där för mig.

Jag ser nästan allting från en positiv sida hela tiden och de gånger jag får något negativt i tankarna försöker jag att tänka ut vad som blir positiva konsekvenser av det. Dessutom är jag väldigt bra på att pusha mina vänner till att se livet från den ljusa sidan och ta en dag i taget istället för att oroa sig för framtiden.
Nu vet jag inte ens var jag ville komma med den här texten.
Men är det något som ni undrar över så släng in en kommentar.
Förresten. Vem är du mystiska N?
Släng iväg ett meddelande till mig på facebook eller skicka ett mail till [email protected].
Jag skulle gärna vilja ge dig respons på vad du skrev.



Micha Hellberg'

Jag börjar om med listan!

Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min första kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 - Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Orkar tyvärr inte blogga mer idag. Men det kommer imorgon och under helgen.
Micha Hellberg'

Sitter på jobbet.
Egentligen är det en ganska tung dag idag. Med tanke på den pressen jag haft på mina axlar hela denna veckan så är det ett under att jag levererat som jag gjort.
Jag sitter på helspänn hela dagarna och väntar på den där klappen på axeln.
På morgonen vaknar jag och ser fram emot en dag till på jobbet, men sen kommer den andra känslan över mig. Känslan av en ångest som griper tag i magen och drar runt, pressar in bröstkorgen och stryper ner luftintaget.
Och det är med den känslan som jag har vandrat in på jobbet hela denna veckan.

Utåt försöker jag spela glad och vara som vanligt. Men det är tufft. Ibland tränger tårarna upp i ögonen. Men jag tränger undan dem. Börjar tänka på annat istället.
Vad skulle folk få för uppfattning av mig ifall jag började gråta på jobbet liksom?
Det skulle ju förstöra hela den bilden jag gör så att folk får av mig.

Jag är ju den där starka tjejen som klarar allting. Den där tjejen som man kan kasta all skit på hela tiden.
Hugga i ryggen dagarna i ända. För jag är ju ändå stark. Eller?

Nej kära människor. Hur gärna jag än skulle vilja att det var så, så är sanningen en helt annan.
Jag är precis som alla andra. Jag blir ledsen och ja. Jag gråter också ibland.
Jag tar åt mig mer än vad människor tror.
Jag kan verka nonchalant och korkad. Men saken är att det är den bilden jag vill ge er.
Egentligen både bryr jag mig och förstår mer än vad ni tror. De som känner mig vet.

Men nu blev detta ett ganska tråkigt inlägg. Skriver lite roligare saker sen när jag kommer hem.

Micha Hellberg'

Jag känner hur paniken kommer smygande när jag sitter här ensam i mitt halvmörka vardagsrum.
Det knäpper i väggarna när trät börjar torka efter dagens regn och skuggorna som möblerna skapar lägger huset i en kuslig syn.
Mina tankar snurrar, precis som vanligt om kvällarna. Jag försöker finna ett lugn och leda in tankarna på en positiv bana.
Men just nu går det inte.
Paniken över jobbet äter upp mig långsamt. När jag gåttså långt att jag halvt gråtande bett min pappa komma hem från sin semester så har det gått långt.
Dom har lagt en press på mig. En tyngd på mina axlar som gör att jag inte kan stå upprätt.
Jag skruvar på mig nätterna igenom och tankarma skrämmer mig. Ett virrvarr av känslor och en ångest som jag hade glömt att den existerade så stark.

Jag vill vara den där tuffa tjejen som jag ger ett sken av att jag är. Den där starka människan som aldrig gråter. För det gör jag väl inte. Eller?
Och ångest, nej det kan väl inte jag ha?
Jag vet att jag hela tiden verkar så stark, som att jag inte bryr mig. Inget rör mig i ryggen. Och sen efter allt jag varit med om så kan väl inte små saker göra så mycket skada för mig?
Men sanningen är en annan. Så fort jag är ensam smyger sig ångesten på mig och jag sitter på golvet och gråter som ett förtvivlat barn.
Jag vill vara fem år igen och krypa upp i min pappas famn. Bara få gråta ut alla smärta, gråta tills jag inte orkar längre.

De flesta kvällarna denna veckan har lilla starka Michi gråtit tills hon spytt och tillslut somnat av utmattning. Och det är denna människa som ni tror är stark nog att ta all skit som ni kastar på hennes axlar.
Snälla, tänk om.



Micha Hellberg'

Jag undrar vad är ord?
Och vad är ord egentligen när man egentligen inte menar dom när man säger dom?

Folk säger föralltid. Men går det ens?
Människor lovar att man ska vara vänner föralltid och finnas där för varandra. Men efter ett tag sitter man ensam ändå. Och det är alltid när man behöver en vän som mest.
Min bästa vän, min barndomsvän, pratar inte ens med mig längre. Jag har inte fått någon som helst förklaring om varför. Men hon har helt enkelt bestämt sig för att hon inte vill ha med mig att göra. Det är såklart ingenting som jag kan styra över. Men det hade varit lättare om man hade fått en förklaring om varför en vän man haft i 15 år inte vill prata med en helt plötsligt.

Jag vet dessutom att jag inte alltid varit så snäll.
Vissa tillfällen vet jag själv att jag varit en riktigt bitch. Jag kunde styra och manipulera min omgivning hur jag ville. Det är inget jag är stolt över idag. Men jag var riktigt elak.
Jag vet att jag idag är som mest hatad av en massa människor som en gång faktiskt var mina vänner. Och det är endast pga hur jag behandlade människor runt mig. Vänner som familj, främling som fiende. Jag brydde mig inte. Jag hade makt och jag använde den. En gång sa min pappa till mig att jag skulle bli hatad och ensam en vacker dag. Och vad brukar man säga?
Man lär sig av sina misstag. Right?!

Jag vet att man gör det. Jag har fått lära mig den hårda vägen.
Jag var elak, jag var en bitch. Jag håller med. Jag var den där typiska tjejen som frös ut folk och valde sina vänner och dög dom inte efter ett tag så bytte jag ut dom och lät dom veta det.
Men som tur är så lärde jag mig av mina misstag. Och idag är jag en helt annan person. Jag ger alla männsikor en chans idag, jag struntar i utseende och kunskap. Jag bryr mig om peronligheten och jag försöker inte längre forma mina vänner utan dom är bara helt perfekta som dom är i sig själva.
Även jag har vuxit upp.

Så männsikor nu vet vi. Det finns inget föralltid.
Det är bättre att bara leva i nuet och fokusera på det som sker i stunden och vara glad man har just dom fina vännerna man har.




Micha Hellberg'