miichangotango

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen.
Men äsch, skit samma. Jag skriver när jag har tid och orkar helt enkelt.

Hoppas allt är bra med er släkt och vänner som faktiskt fortfarande är trogna läsare av min blogg.
Här i hammarkullen flyter livet på som vanligt, så som det kan göra för en arbetssökande.
Jag känner mig helt klart välkommen i denna lilla hammarkullefamilj.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska blogga om då jag inte har någon inspiration och Scottiboii vill att jag ska spela playstation med honom. Så jag får väl ställa upp även om jag suger på det.

Imorgon blir det ett litet kalas för kusin som fyller 18. Stor pojke nu.
Det var typ det jag hade att säga denna lördags natt.

Bjussar på en bild på mig och min älskade lillasyster, ta oss med en nypa salt!



Over n' out!
Micha Hellberg'

Det känns som att allting går emot mig just nu.
Hur jag än gör så blir det fel på något sätt. Antingen sårar jag någon eller så sviker jag någon.

Jag blir frustrerad utav den här situationen.
Jag vet varken in eller ut. Jag vet inte åt vilket håll jag ska vända mig, vilken fot jag ska sätta framför den andra.
I skrivande stund känner jag mig mest ledsen över allting och kämpar med att blinka bort tårarna.

Jag är stark, det vet jag. Men även den starkaste människa är svag ibland. Och jag är svag nu.
Jag har gråten i halsen och mest av allt skulle jag just nu bara vilja sitta i någons famn och gråta tills tårarna slutar rinna. Bara få bli lugnad och tröstad.

Vissa tillfällen orkar jag bara inte mer. Hur mycket jag än försöker.

Jag har några bra vänner i min närhet.
Men den som ändå får kallas för min bästa vän är Janina.
Hon har ändå stått vid min sida i vått och torrt i snart 17 år.

Hon är en sån underbart fin människa.
Vi har i stort sett alltid stått varandra nbära. Sålänge jag kan missas så har hon varit med.
Hon är helt klart en viktig del av mitt liv.
Det roligaste är att vi är så grymt olika samtidigt som vi är väldigt lika.
Konstigt? Jag vet!

Vi har vuxit upp så nära inpå varandra så att vi har blivit som systrar.

Det som varit farligt för oss är att vi många stunder tagit varandra för givet och blint räknat med att den andra alltid ska finnas där.
Vi har haft våra fighter och våra bråk.
Vi har delat blod, skratt och tårar.
Vi har skrikit oss hesa på varandra, fått den andra att börja gråta, blivit besvikna, blivit glada, gråtit av skratt osv osv.

Vi har delat så stor period av öivet så att det skulle vara svårt för något att sätta sig emellan oss.
Janina Johanna Pöllänen, jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Min BFF!!



Bjussar från bild från min 18 årsdag.

Micha Hellberg'

Det finns många olika sorters kärlek.
Så att säga vad kärlek är, det är ganska svårt.

Men om jag ska försöka så skulle jag säga att för mig är kärlek när man kan säga att man älskar någon och mena det.
Därav att det finns olika sorters kärlek.
Man kan älska sin pojk/flickvän mest över allting och vara beredd att offra allt bara för att få vara med henne/honom. Och det är vad jag kallar kärlek i ett förhållande.

Men man kan även älska sina vänner.
Man är beredd att stötta dem igenom allt. Vad det än gäller, man gör vad som helst för att få se sina närmsta må bra. Man finns för varandra i vått och torrt och står där när alla andra sviker.
Man tvekar inte att komma springandes om det så är mitt i natten.

Där har ni en bild på vad kärlek är för mig.



Micha Hellberg'

Jag vill mest bara be om ursäkt med detta inlägg.
Då många utav er tog mitt inlägg med saker ni inte visste om mig på alldeles för stort allvar så måsrte jag få säga förlåt.
Och även ge er en förklaring.

Jag har ätstörningar för det första. Det har jag haft ett tag nu, iallafall sedan jag var ungefär 13-14 år gammal.
Det kom ifrån början av att jag fick höra ifrån folk att jag var tjockare än mina vänner och speciellt fick jag höra att jag var större än min kusin.
Jag har alltid haft en bredare kropp än henne. Alltid en storlek större.
Men vad fan spelar det för roll egentligen?
Om man ser på det idag vilken sists jag sitter i med mitt ätande så kanske man förstår hur onödiga alla kommentarer var.
Jag har försökt i flera år att äta regelbundet och bra. Men det slutar hela tiden med att jag antingen inte äter alls, äter för mycket eller gör mig av med maten på ett eller annat sätt.
Och när jag tittar på hur saker är idag så inser jag även själv att det inte är normalt att äta lika stora portioner som min 11 år gamla lillasyster då jag väl äter.

Sedan var det det där med självmordstankarna.
Alla människor har dem eller har haft dem någon gång i livet. Men det behöver inte betyda att man är självmordsbenägen.
Där är skillnaden. Jag har tankarna ofta. Men jag är inte benägen till att göra handling av dem.
Tro mig vänner, jag är starkare än så. Det finns för mycket att gå miste om och jag skulle aldrig kunna göra så mot mina vänner. Mot de som älskar mig.
Jag har en kämparglöd i mig som jag vet är unik.
Jag tar mig igenom allt!!



Micha Hellberg'

Fortsätter nu med listan så att jag blir klar någon gång.
Tidsinställer resten av inläggen eftersom jag skriver dom nu.

Detta är vad jag har ätit denna söndag!



Micha Hellberg'

Måste bara göra ett förtydligande upptäckte jag.
Som jag skrev. Jag har självmordstankar precis som många andra människor har.
Men jag skulle ALDRIG göra verklighet av dem.
Så det behöver ni aldrig oroa er för.

Kände att jag bara ville säga det! :)

Micha Hellberg'

Sitter här hos mina fina vänner.
Eller jag vaknade nyss så sitter här i bäddstolen och slösurfar lite eftersom dom andra sover.
Jag trivs verkligen här hos mina fina vänner.
Här kan jag slappna av och vara mig själv. Och jag kan sova!
Till skillnad ifrån hemma.

Idag händer nog ingenting egentligen. Tror att två andra vänner skulle komma hit osv
Och imorgon eller på tisdag ska jag bege mig emot nästa person och våldgästa soffan.



Micha Hellberg'

Jag ska berätta något som ni inte vet.
Något som ni aldrig trott om lilla "starka" Micha.
Hon som alltid klarar sig igenom allting själv och är sådär väldans stark och inte behöver något stöd.
Ni vet hon som aldrig behöver fälla tårar eller vara negativ osv.

Men sanningen är annorlunda.
Visste ni att..
jag gråter mig till sömns nästan varje natt.
jag har ångest så jag skakar om kvällarna.
jag litar knappt på människor längre.
jag känner mi sviken och ensam nästan hela tiden.
jag känner det som att ingen förstår mig, någonsin.
jag kan nästan aldrig sova på nätterna utan ligger vaken till på morgonen.
jag har ätstörningar.
jag får ångest när jag kommer att tänka på vad jag ätit på en dag.
jag vill dö när jag äter mer än 1000 kcal på en dag.
jag har blivit utnyttjad.
jag har självmordstankar dagligen.
jag har planerat min begravning.
jag är trots detta glad och positiv utåt.

Micha Hellberg'