2013-10-24
00:42:15
00:42:15
Bara jag
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Uppdaterar nästan aldrig.
Men tankarna snurrar just nu och har gjort ett tag.
Jag känner mig inte glad. Det är något dom gnager inom mig. Jag känner mig spänd hela tiden och har svårt att slappna av.
Det är jobbigt med såna här perioder. Man sover dåligt och oroligt.
Jag sover liksom inte en hel natt.
Henrik väcker mig ur mardrömmar eller så vaknar jag av mig själv och tittar på klockan.
Men morgonen är värst. Då är jag ensam hemma och har svårt att komma upp. Riktigt svårt. Det finns ingen energi att hitta för att komma upp ur sängen.
Samtidigt får jag negativ kritik ifrån höger och vänster. Jag ler och ser ut att ta det bra som vanligt. Men det är svårt.
Jag är en människa som inte visar känslor utåt. Utan det är en sak jag tar med Henrik. Min fina älskade henrik, min prins!
Jag var på calor idag. Jag sjöng och var faktiskt riktigt nervös. Såpass att texterna jag egentligen kan försvann ur minnet. Det hela blev oförberett och jag själv tyckte inte att det kändes bra.
Men jag sjöng för Henrik och han gillade det. Det var det enda viktiga ikväll!
Jag älskar min pojkvän mest av allt på hela jorden.
Han är min klippa och nu ska jag krypa nära honom i sängen och somna i hans famn!
Micha Hellberg'
2012-11-22
01:54:42
01:54:42
Pain
Du står framför spegeln, ser sminket förstöras.
Tårarna rinner, ser hur ditt ansikte förgörs.
Du frågar ut i luften, varför allt gick fel?
Ingen som svarar, ingen som ser.
Tittar i spegeln, du ser lite fånig ut.
Funderar över ditt liv, önskar att det tog slut.
För mig kan du inte visa, för du vet att ja inte förstår,
hur du innerst inne i ditt hjärta mår.
Slår sönder din spegel.
Slår sönder ditt liv.
Någon kommer snart, då blir det ett himla liv.
Du tar upp en glasskärva trycker den mot din hals.
Du trodde det skulle göra ont men du kände inget alls.
Ingen vet hur du känner dig, ingen vet hur du mår.
Att ditt hjärta gråter är det bara du som förstår.
Men tårarna rinner i ensamhet, medan läpparna skrattar och ler.
Att ditt liv saknar mening är det bara du som vet.
Att du inte längre vill leva, är din hemlighet!
Tårarna rinner, ser hur ditt ansikte förgörs.
Du frågar ut i luften, varför allt gick fel?
Ingen som svarar, ingen som ser.
Tittar i spegeln, du ser lite fånig ut.
Funderar över ditt liv, önskar att det tog slut.
För mig kan du inte visa, för du vet att ja inte förstår,
hur du innerst inne i ditt hjärta mår.
Slår sönder din spegel.
Slår sönder ditt liv.
Någon kommer snart, då blir det ett himla liv.
Du tar upp en glasskärva trycker den mot din hals.
Du trodde det skulle göra ont men du kände inget alls.
Ingen vet hur du känner dig, ingen vet hur du mår.
Att ditt hjärta gråter är det bara du som förstår.
Men tårarna rinner i ensamhet, medan läpparna skrattar och ler.
Att ditt liv saknar mening är det bara du som vet.
Att du inte längre vill leva, är din hemlighet!
2012-05-30
00:57:35
00:57:35
Tisdag
Idag spenderade jag större delen av dagen i sängen med film och känslostormar efter förhör hit och dit.
När det var tidig kväll kom bananiii upp och sa att vi skulle till calor på quiznight. Så jag gjorde mig iordning snabbt och åkte med trots att bara tanken på att träffa folk och spela glad idag hade kunnat döda mig.
Som tur var så vart det inte många på calor idag utan det var vi i stort sett. Inte bra för calor dock. Men bra för mig ;)
Efter ett tag kom ångesten ikapp mig men jag lyckades trycka tillbaka den ganska bra tills vi kom hem. Var helt tyst i bilen eftersom jag inte ville gråta inför killarna.
Sprang rakt upp till rummet när jag kom innanför dörren och tårarna rann i floder.
Gick ner och duschade för att lugna mig och satte mig sedan i soffan med bananiii, Linus och scotty som vi lyckades få med oss från calor.
Nu sitter vi och tittar på youtube klipp.
Jag känner fortfarande av ångest och har tårar som bränner men allt är lättare och jag mår bättre i killarnas sällskap.
Fina vänner är dom!
Micha Hellberg'
2011-08-15
22:25:03
22:25:03
Tuff brud... eller?
Jag känner hur paniken kommer smygande när jag sitter här ensam i mitt halvmörka vardagsrum.
Det knäpper i väggarna när trät börjar torka efter dagens regn och skuggorna som möblerna skapar lägger huset i en kuslig syn.
Mina tankar snurrar, precis som vanligt om kvällarna. Jag försöker finna ett lugn och leda in tankarna på en positiv bana.
Men just nu går det inte.
Paniken över jobbet äter upp mig långsamt. När jag gåttså långt att jag halvt gråtande bett min pappa komma hem från sin semester så har det gått långt.
Dom har lagt en press på mig. En tyngd på mina axlar som gör att jag inte kan stå upprätt.
Jag skruvar på mig nätterna igenom och tankarma skrämmer mig. Ett virrvarr av känslor och en ångest som jag hade glömt att den existerade så stark.
Jag vill vara den där tuffa tjejen som jag ger ett sken av att jag är. Den där starka människan som aldrig gråter. För det gör jag väl inte. Eller?
Och ångest, nej det kan väl inte jag ha?
Jag vet att jag hela tiden verkar så stark, som att jag inte bryr mig. Inget rör mig i ryggen. Och sen efter allt jag varit med om så kan väl inte små saker göra så mycket skada för mig?
Men sanningen är en annan. Så fort jag är ensam smyger sig ångesten på mig och jag sitter på golvet och gråter som ett förtvivlat barn.
Jag vill vara fem år igen och krypa upp i min pappas famn. Bara få gråta ut alla smärta, gråta tills jag inte orkar längre.
De flesta kvällarna denna veckan har lilla starka Michi gråtit tills hon spytt och tillslut somnat av utmattning. Och det är denna människa som ni tror är stark nog att ta all skit som ni kastar på hennes axlar.
Snälla, tänk om.
Micha Hellberg'
Det knäpper i väggarna när trät börjar torka efter dagens regn och skuggorna som möblerna skapar lägger huset i en kuslig syn.
Mina tankar snurrar, precis som vanligt om kvällarna. Jag försöker finna ett lugn och leda in tankarna på en positiv bana.
Men just nu går det inte.
Paniken över jobbet äter upp mig långsamt. När jag gåttså långt att jag halvt gråtande bett min pappa komma hem från sin semester så har det gått långt.
Dom har lagt en press på mig. En tyngd på mina axlar som gör att jag inte kan stå upprätt.
Jag skruvar på mig nätterna igenom och tankarma skrämmer mig. Ett virrvarr av känslor och en ångest som jag hade glömt att den existerade så stark.
Jag vill vara den där tuffa tjejen som jag ger ett sken av att jag är. Den där starka människan som aldrig gråter. För det gör jag väl inte. Eller?
Och ångest, nej det kan väl inte jag ha?
Jag vet att jag hela tiden verkar så stark, som att jag inte bryr mig. Inget rör mig i ryggen. Och sen efter allt jag varit med om så kan väl inte små saker göra så mycket skada för mig?
Men sanningen är en annan. Så fort jag är ensam smyger sig ångesten på mig och jag sitter på golvet och gråter som ett förtvivlat barn.
Jag vill vara fem år igen och krypa upp i min pappas famn. Bara få gråta ut alla smärta, gråta tills jag inte orkar längre.
De flesta kvällarna denna veckan har lilla starka Michi gråtit tills hon spytt och tillslut somnat av utmattning. Och det är denna människa som ni tror är stark nog att ta all skit som ni kastar på hennes axlar.
Snälla, tänk om.
Micha Hellberg'
2011-04-28
21:27:24
21:27:24
Känslor
Det är vårkänslor ute. Eller det är vad alla säger.
Jag försöker känna, jag försöker se. Men jag famlar i mitt mörker. Försöker hitta en väg ut, en väg att gå.
Det känns som att jag väldigt snabbt föll ner i det djupaste hål. Jag har varit här förr.
Jag klättrar. Jag ska ta mig upp. Jag sätter kortsiktiga mål för att ta mig upp ur mörkret.
Jag vill känna glädjen över att våren är här och jag vill känna lyckan över att det åter igen är grönt i alla våra skogar här i Göteborg.
Förut idag var jag med Sandra uppe på ramberget.
Jag älskar det berget och gillar verkligen utsikten starkt. Men jag kände inte glädjen över att se våren i Göeborg. Jag försöker känna känslan av en underbar vår. Försöker känna värmen men jag fryser för att jag är fast i mörkret.
Jag går upp på morgonen och tar på mig min mask och spelar stark och glad. Men egentligen gör det ont i mig. Jag skulle helst sätta mig på marken och skrika och gråta som förtvivlad. Men svag. Drt kan väl inte jag vara? Eller?
Micha är väl tjejen man kan trycka ner och sätta sig på hela tiden, för hon är väl ändå stark?
Vadå lite bråk gör väl inget?
Hon skiter väl ändå i det?
Jo det är klarta att det är just den blden ni har av mig.
Och det är inte så konstigt eftersom det är den bilden jag ger er.
Men sanningen är helt annorlunda. Den sanningen som finns bakom min fasad, bakom min mur. Dit in som jag aldrig släpper någon.
Det är när jag är ensam i mörkret som ångesten kommer ikapp mig och håller mig fast i sitt grepp.
Då ingen ser eller hör tårarna som sakta letar sig ner för min kind.
Jag är förtvivlad och rädd när jag ensam famlar i mörkret utan att se.
Micha Hellberg'
Jag försöker känna, jag försöker se. Men jag famlar i mitt mörker. Försöker hitta en väg ut, en väg att gå.
Det känns som att jag väldigt snabbt föll ner i det djupaste hål. Jag har varit här förr.
Jag klättrar. Jag ska ta mig upp. Jag sätter kortsiktiga mål för att ta mig upp ur mörkret.
Jag vill känna glädjen över att våren är här och jag vill känna lyckan över att det åter igen är grönt i alla våra skogar här i Göteborg.
Förut idag var jag med Sandra uppe på ramberget.
Jag älskar det berget och gillar verkligen utsikten starkt. Men jag kände inte glädjen över att se våren i Göeborg. Jag försöker känna känslan av en underbar vår. Försöker känna värmen men jag fryser för att jag är fast i mörkret.
Jag går upp på morgonen och tar på mig min mask och spelar stark och glad. Men egentligen gör det ont i mig. Jag skulle helst sätta mig på marken och skrika och gråta som förtvivlad. Men svag. Drt kan väl inte jag vara? Eller?
Micha är väl tjejen man kan trycka ner och sätta sig på hela tiden, för hon är väl ändå stark?
Vadå lite bråk gör väl inget?
Hon skiter väl ändå i det?
Jo det är klarta att det är just den blden ni har av mig.
Och det är inte så konstigt eftersom det är den bilden jag ger er.
Men sanningen är helt annorlunda. Den sanningen som finns bakom min fasad, bakom min mur. Dit in som jag aldrig släpper någon.
Det är när jag är ensam i mörkret som ångesten kommer ikapp mig och håller mig fast i sitt grepp.
Då ingen ser eller hör tårarna som sakta letar sig ner för min kind.
Jag är förtvivlad och rädd när jag ensam famlar i mörkret utan att se.
Micha Hellberg'
