miichangotango

På måndag har jag varit ombord i tre veckor och det känns som en hel evighet redan.
Jag har tvivlat lite till och från på om det verkligen är det här jag vill göra. Visst, det har varit min dröm i många år och jag har verkligen kämpat för att nå hit.
Men nu när jag väl har kommit hit och nått min dröm så vet jag inte vad jag ska kämpa för att uppnå. Jag vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv och den här resan som jag hoppat på.
Ni som känner mig vet att jag har slitit för att komma hit. Det har varit både med glädje, tårar och frustration som jag tagit mig igenom alla skolarbeten och kommit hit. Och jag tror att om det inte varit för att ni nu står vid min sida och stöttar mig genom allt det här så hade jag inte kämpat ett skit. Då hade jag lagt mig ner och skitit i det här. För vad är min dröm nu?
Vad är det jag ska kämpa för?
Vad är det jag vill få ut av detta?

Ska jag svara helt ärligt på den frågan så vet jag inte. Men nu är jag här och jag försöker göra det bästa av situationen. Jag går upp på morgonen och går in i köket och försöker ta in så mycket som möjligt av dagen. Försöker lära mig allt som är användbart sen när jag själv står i en byssa och lagar mat åt en hel besättning.

Samtidigt som jag hela tiden funderar på detta och frågorna gnager i bakhuvudet så går jag och funderar över hur jul och nyår ska bli. Ombord på ett fartyg antagligen och vad jag vet just nu så blir julen i Lübeck.
Det blir första gången i mitt liv som jag firar jul utan en enda familjemedlem och dessutom utanför Sveriges gränser.
Just nu vill jag vara fem år igen och stå i farmors hall med min kudde under armen och bara få vara i hennes närhet och suga i mig all hennes kärlek.
Det finns ingen som kan få mig att må så bra som min farmor, hon förstår mig på ett sätt som ingen annan gör. Det största stödet jag har. Och jag beskyddar henne av hela mitt hjärta och av hela min själ.
Hade hon inte funnits vid min sida under mammas och pappas separation så hade jag mått sjukt mycket sämre än vad jag har gjort åren efter allt. Åren efter alla bråk som varit.

Alla skulle haft en farmor som min. Hon är helt underbar och helt klart bäst. Hon står alltid med öppna armar och tar emot mig i sin famn.

Micha Hellberg'

Jag har ju lite att berätta. Hann inte skriva på raset förut. Men här kommer det.

I torsdags hade vi avlösningsstädade vi hela byssan. Det innebär att vi förberedde all torsdagens mat på onsdagen och sedan polerade vi HELA köket osv. Vi vaskade alla golv i anknytning till byssan och det blev verkligen rent.
Det blänkte i hela köket.

I fredags fick jag vara min egen chef med Martin som bara övervakade och sa lite vad jag skulle göra. Så jag lagade hela frukosten och allt. Jag gjorde även en chili sås till kvällen och värmde upp all mat.
Det gick riktigt bra och Martin sa att han var nöjd med mig och verkligen ville att jag skulle vara kvar. Men jag ser inget hinder med det för jag har inga som helst problem med den andra kocken, Ulf. Visst han är äldre och så, men han är verkligen jätte trevlig och lär mig väldigt mycket. Det är väldigt roligt här.

Igår jobbade jag med Ulf under hans regler, men det var bra.
Jag kommer inte ihåg just nu vad vi gjorde. Men det kommer om ni ställer frågor om det. Precis som med allt annat, fråga så svarar jag :)

Men jag var bara med på förmiddagen, för sedan blev jag lite sjösjuk och låg i hytten och spydde för att sedan äta och spy ännu mer tills jag somnade vid åtta ungefär.

Idag har vi vart i Belgien igen och jag jobbade så jag kunde inte gå i hamn, vilket jag hoppas kunna göra nästa gång jag är här. Idag lagade vi korv och stuvad potatis till lunch och sedan oxfilé och stekt potatis med vitlök till middag. Och just det jag får ju inte glömma att det var ägg och bacon till frukost.

Jag hann även med att vara uppe på bryggan och se hur man tar emot lots på båten.
Det var en man som kom upp på båten och visade vägen fram till kajen.
Kul att få se det ändå.

Har ni frågor så ställ dem. :)



Micha Hellberg'

Alltså det går ju bra för dig gumman. Du är du säker på att dom inte behöver någon som kan ta lite blodtryck o prover?? Jaj´g kommer med en gång. Hur har det gåt med gunget?? Sov du gott eller?? Puss Puss

Nu är allt packat och det enda jag väntar på är att pappa ska komma så att vi kan åka.
Har lagt in lite ny skön musik på telefonen att lyssna på när jag ska sova.
Härligt!

Vi hörs antagligen senare, beroende på om jag har lust att skriva eller om jag ska ägna mig åt att vara lite social. Vi får se sedan. Men jag uppdaterar så mycket jag känner att jag har tid med mellan skolans alla grejer.
Bjuder på min pepp låt:


Micha Hellberg

Sitter i mitt rum och tittar på min packning. Ska snart lägga ner det sista. Känns så konstigt att jag ska vara borta så länge. Men det är bara att köra på och se vart detta tar mig.
Jag blir en erfarenhet rikare och om jag inte testar detta så vet jag inte om det är något för mig eller inte.

Har försökt träffa så många som möjligt utav mina nära nu innan jag ska åka. Och det har varit lite upp till andra att engagera sig i att ses också. Så jag vill inte ha några som helst sura miner över att det är någon jag inte träffat. Det finns dem som jag velat träffa mer än något annat, men utan deras intresse kan jag inte göra något.
Men nog om det.

Nu är det sista kvällen på länge i Sverige och jag försöker tagga inför imorgon då jag ska åka.
Det kommer att bli bra. Det vet jag nu efter att ha mailat med en på båten som heter Kristian. Han var väldigt mycket mer mån om att ge mig den informationen jag behöver än vad någon av de som jag varit i kontakt med innan har varit. Nu känns det mer spännande än läskigt att åka. Men största problemet nu är min packning. Hur ska jag få ner allt jag vill och behöver ha med mig?

Vi hörs senare.
Micha Hellberg'

Jag och Paulina gick en promenad och hamnade på donken.
När vi skulle gå därifrån var det en bil som stannade och tutade hysteriskt. Det visade sig att det var Christina, Paulinas moster, och hon körde oss upp till torget där vi tog bussen in till stan för Paulina handlade godis till sina föräldrar för 80 kr.
Sedan åkte vi hem och nu sitter jag här i mina mjukis och är en trött och sliten tjej-hej-ej.

Men just med tutande bilar kom jag att tänka på att när man går några tjejer i stan så tutar killar alltid när de åker förbi. Men varför?
Visst, vi är tjejer. Men de vet inte hur vi ser ut eller någonting för det hinner man knappast se i farten liksom. Så jag feting dissar sådant. Verkligen.

Nu är min coca cola slut och jag orkar inte gå de tre steg som är ut till köket för att fylla på min glas. Då är jag verkligen trött. Och cola beroende som jag är så kommer jag snart att bli grinig. Haha, men det är smällar man får ta.



Micha Hellberg'

Ja, jag är arg. Ni läste rätt.
Bli så galet lack på Sandras chef. Sandra är min bästa vän som förtillfället befinner sig nere i spanien och jobbar. Hon hade tänkt åka hem nu till helgen och vara hemma fredag till måndag. Och när jag har pratat med henne i telefon har jag hört hur glad hon har varit över det.
Men nej, nu kan hon inte komma. För att hennes chef inte vill tillåta det. Och jag förstår henne när hon säger att det känns som hon vill åka hem för alltid och skita i Spanien nu.
Jag kan inte förstå problem med att låta någon åka hem EN helg.
Och dessutom saknar jag min bästa vän och då är det självklart att jag blir såhär arg.



Bästa vän! <3


Sen har vi min båt då. Dem hör inte av sig, så jag har ingen aning om var eller när jag ska mönstra på.
Jag vet inte om det blir imorgon eller om tre veckor liksom. Och jag vill gärna veta det så att jag vet när jag behöver få allt klart.
Och det gör inte saken så mycket bättre att de har varit otrevliga personer som pratat med mig då jag ringt och som kappt gett mig någon information. Det könns bara som att de inte vill ha dit mig och just nu skulle det kännas så mycket bättre att bara stanna hemma.



Båten..

Micha Hellberg'

Nu är jag hemma efter att ha varit i stan med Sandra och hennes syster Frida och sedan på net on net med Becca.  
Jag köpte en boll sak på teknik magasinet, som jag skulle få från pappa (se bild). Och den blir jag galen på. Det är en liten kula som ska åka på en bana och så är det numrerat hur den ska åka. Och jag kommer hela tiden till 30 eller 42 innan den ramlar av. Irriterande.

På net on net köpte becca en telefon eftersom hon gjort sönder sin gamla. Så nu köpte hon en nästan likadan. Det är inte bra att bli arg för då händer sådana saker.

Nu ska jag vänta på att pappa och Malin går upp ur sängen och lagar mat till mig. För det orkar jag inte göra själv idag. Vi hörs sen.




Micha Hellberg'