Det är ofta som tankarna snurrar.
Det senaste året för mig har rent ut sagt varit ett helvete. I september trodde jag ärligt att jag inte skulle leva nu. Jag hade verkligen planerat precis hur jag skulle få slut på allt.
Jag brände alla mina pengar på alkohol och söp mig full i stort sett varenda kväll.
Sedan gick jag över till att sova bort dagarna. Jag åt ingenting och rasade i vikt. Sammanlagt tappade jag 16-18 kg på två månader.
Med andra ord mådde jag uselt.

Alla känslor som jag tryckt undan i månader kom ikapp mig. Och jag kom till insikt med att jag inte skulle få se mina fina småsyskon mer. Det gjorde nog ondast av allt.
Ondare än att jag inte längre skulle komma att ha kontakt med min farmor som i hela mitt liv varit min bästa vän.

Hade jag dock vetat innan hur hon skulle bete sig mot mig och att jag egentligen inte kunde lita på henne så hade jag antagligen inte haft samma kontakt med henne.
Hur hon betedde sig under den mest kaotiska perioden med att anklaga mig för att ljuga om allting och kalla mig för dittan och datten. Det gjorde ont.
Min farmor som jag pratat med nästan dagligen under hela mitt liv.
Min farmor som gjorde blommig falukorv till mig och som stickade raggsockar åt mig.
Jag saknar henne. men kan hon inte förstå att jag faktiskt har talat sanning och att hennes son agerat på ett sätt som varit orätt.
Då får jag helt enkelt klara mig med att leva utan henne.

Sen finns det vissa saker som jag aldrig kommer att förstå.
Hur kan hon anklaga mig för att ljuga när hon lämnade en man som gjort ungefär samma sak?
Varför skulle jag ljuga och inte den andre personen.

Sen finns det vissa andra saker i det hela.
Jag har alltid varit min pappas flicka och har nästan alltid kommit bra överens med honom. Visst att man haft tonårsbråken osv. Men det hör liksom till.
Vi var ändå ganska bra vänner och jag var med honom när han fixade med mopeder osv nära jag var liten.
Jag valde att bo med honom när han lämnade mamma.
Så hur kommer det sig att om han nu är oskyldigt i allting. Varför har han då inte på något sätt försökt kontakta mig och ifrågasätta hela den här grejen?
Han har både telefonnummer och mailadresser till mig.
Han hade även kunnat få fram min adress, precis som min farmor när hon skickade varenda bild hon hade på mig.
Hon klippte även isär bilder på mig och andra för att radera mig totalt.
Ändå läser hon bloggen jag har.
(Åter igen finns det ip adresser så att jag kan se vem som läser och kommenterar.)

Men en sak som jag är glad över idag och som gjort att jag fått tillbaka livsglädjen.
Det är att jag har min fina Henke. Mina fina kille och sambo som betyder allt för mig.
Han kompletterar mig på alla plan och vi känner varandra utan och innan. Han är det största stödet jag någonsin haft.
Han står stark vid min sida igenom varenda ångestattack och mardröm. Och även varenda aptitlösa dag. Han är min prins.
Min verkliga prins!
Jag älskar honom.

Jag längtar så tills den dagen vi har ett stabilt boende och fina små barn. Barn som blir en del av oss båda.

Dessutom är jag lycklig över att jag har ett jobb att gå till varje dag.
En fast inkomst och en plan med mitt liv. Ett mål som är nåbart.
Ett mål som jag garanterat nått om ett par år.

Med Henke går allt.
Henrik, jag älskar dig av hela mitt hjärta!

 

Micha Hellberg'