22:25:03
Tuff brud... eller?
Det knäpper i väggarna när trät börjar torka efter dagens regn och skuggorna som möblerna skapar lägger huset i en kuslig syn.
Mina tankar snurrar, precis som vanligt om kvällarna. Jag försöker finna ett lugn och leda in tankarna på en positiv bana.
Men just nu går det inte.
Paniken över jobbet äter upp mig långsamt. När jag gåttså långt att jag halvt gråtande bett min pappa komma hem från sin semester så har det gått långt.
Dom har lagt en press på mig. En tyngd på mina axlar som gör att jag inte kan stå upprätt.
Jag skruvar på mig nätterna igenom och tankarma skrämmer mig. Ett virrvarr av känslor och en ångest som jag hade glömt att den existerade så stark.
Jag vill vara den där tuffa tjejen som jag ger ett sken av att jag är. Den där starka människan som aldrig gråter. För det gör jag väl inte. Eller?
Och ångest, nej det kan väl inte jag ha?
Jag vet att jag hela tiden verkar så stark, som att jag inte bryr mig. Inget rör mig i ryggen. Och sen efter allt jag varit med om så kan väl inte små saker göra så mycket skada för mig?
Men sanningen är en annan. Så fort jag är ensam smyger sig ångesten på mig och jag sitter på golvet och gråter som ett förtvivlat barn.
Jag vill vara fem år igen och krypa upp i min pappas famn. Bara få gråta ut alla smärta, gråta tills jag inte orkar längre.
De flesta kvällarna denna veckan har lilla starka Michi gråtit tills hon spytt och tillslut somnat av utmattning. Och det är denna människa som ni tror är stark nog att ta all skit som ni kastar på hennes axlar.
Snälla, tänk om.
Micha Hellberg'
N
Du vet att det skalet du bär syns lite då och då igenom.. du har ingen ork eller lust men du kämpar ändå..du vet inte om du är glad eller ledsen..eller hur du egentligen mår...du vet att du måste visa upp den bild som alla gillar utav dig.. men inombord tär det sönder dig.. jag vet hur du mår jag vet hur det känns att fälla tårar som ej går att stoppa eller undvika alls.. tro mig du är en unik och underbar människa hur du än är eller vrider och vänder.. du vet inte i första taget vem jag är..men jag lovar att när du läser dessa rader en två gånger om vet du om vem det är som skriver.. när jag såg dig din insida iallafall.. genom snäll sårad och (för snäll mot de som oftast utnyttjar din godhet) du ställer upp och finns till hands..men ej många finns för dig..för du ber sällan om hjälp du vill kunna klara dig själv..och ej berätta och avslöja allt.. men tro mig.. dina små rader säger mer än väl.. lämna dem som utnyttjar dig bakom dig och säg till dig själv varje dag att du är fin bra och unik på alla vis...att du är bra som du är(för det är du) <3 tvivla aldrig på dig själv..jag tror på dig
