På måndag har jag varit ombord i tre veckor och det känns som en hel evighet redan.
Jag har tvivlat lite till och från på om det verkligen är det här jag vill göra. Visst, det har varit min dröm i många år och jag har verkligen kämpat för att nå hit.
Men nu när jag väl har kommit hit och nått min dröm så vet jag inte vad jag ska kämpa för att uppnå. Jag vet inte riktigt vad jag vill med mitt liv och den här resan som jag hoppat på.
Ni som känner mig vet att jag har slitit för att komma hit. Det har varit både med glädje, tårar och frustration som jag tagit mig igenom alla skolarbeten och kommit hit. Och jag tror att om det inte varit för att ni nu står vid min sida och stöttar mig genom allt det här så hade jag inte kämpat ett skit. Då hade jag lagt mig ner och skitit i det här. För vad är min dröm nu?
Vad är det jag ska kämpa för?
Vad är det jag vill få ut av detta?

Ska jag svara helt ärligt på den frågan så vet jag inte. Men nu är jag här och jag försöker göra det bästa av situationen. Jag går upp på morgonen och går in i köket och försöker ta in så mycket som möjligt av dagen. Försöker lära mig allt som är användbart sen när jag själv står i en byssa och lagar mat åt en hel besättning.

Samtidigt som jag hela tiden funderar på detta och frågorna gnager i bakhuvudet så går jag och funderar över hur jul och nyår ska bli. Ombord på ett fartyg antagligen och vad jag vet just nu så blir julen i Lübeck.
Det blir första gången i mitt liv som jag firar jul utan en enda familjemedlem och dessutom utanför Sveriges gränser.
Just nu vill jag vara fem år igen och stå i farmors hall med min kudde under armen och bara få vara i hennes närhet och suga i mig all hennes kärlek.
Det finns ingen som kan få mig att må så bra som min farmor, hon förstår mig på ett sätt som ingen annan gör. Det största stödet jag har. Och jag beskyddar henne av hela mitt hjärta och av hela min själ.
Hade hon inte funnits vid min sida under mammas och pappas separation så hade jag mått sjukt mycket sämre än vad jag har gjort åren efter allt. Åren efter alla bråk som varit.

Alla skulle haft en farmor som min. Hon är helt underbar och helt klart bäst. Hon står alltid med öppna armar och tar emot mig i sin famn.

Micha Hellberg'