Jag sitter och pratar med Pernilla på msn just nu. Och jag kom att tänka på att det inte är säkert att jag träffar henne förrän efter praktiken nu. Det är väldigt tråkigt, för Pernilla är en sån person som alltid kommer med ett glatt humör och kör all in.
Det går inte att var sur i närheten av henne. Det är alltid något galet på gång och även i de värsta stunder lockar hon fram ett leende.

Pernilla och jag gör saker spontant, som att stå i köket i skolan och skrika piff och puff för full hals. Eller spontant åka in till stan och ta en cider eller två som plötsligt blir till en riktig karatefylla. Att vi är såpass lika som vi är gör det hela ännu bättre. Perfect match kan man kanske säga.

När jag såg henne första dagen i skolan trodde jag aldrig att vi skulle bli så bra vänner. Men nu sitter jag här och hon är en av de fem som jag litar på mest i hela klassen.

Jag vet inte vad jag ska göra utan min fina vän nu i tre månader ungefär.
Bjuder på en fin bild på henne här!



Micha Hellberg'