Det känns som att allting går emot mig just nu.
Hur jag än gör så blir det fel på något sätt. Antingen sårar jag någon eller så sviker jag någon.

Jag blir frustrerad utav den här situationen.
Jag vet varken in eller ut. Jag vet inte åt vilket håll jag ska vända mig, vilken fot jag ska sätta framför den andra.
I skrivande stund känner jag mig mest ledsen över allting och kämpar med att blinka bort tårarna.

Jag är stark, det vet jag. Men även den starkaste människa är svag ibland. Och jag är svag nu.
Jag har gråten i halsen och mest av allt skulle jag just nu bara vilja sitta i någons famn och gråta tills tårarna slutar rinna. Bara få bli lugnad och tröstad.

Vissa tillfällen orkar jag bara inte mer. Hur mycket jag än försöker.